Tag: Deltagande konst

2019-06-04, pt.II,
Fler porträtt från Den Anonyma Massan,
Ett offentligt konstverk som behandlar frågor kring demokrati och maktfördelning;
vem får,
vem bestämmer och varför tycker du vad du tycker?
Ett konstverk som tar upp dagsaktuella frågor utifrån ett medborgerlig perspektiv, kort och gott ett konstverk där allmänheten är med och skapar konsten.
Det är dock få om ens några “fräcka” kulturarbetare som tycker att det är intressant, detta då det inte cementerar deras världsbild och de hierarkier som tillhör denna. Det blir allt för ofta mycket snack kring konsten som ett verktyg för demokrati och att alla skall med, men som med mycket annat krävs mycket energi och arbete för att detta skall vara en verklighet. Dessutom så skulle de inbyggda hierarkierna och tillhörande ordning om vem som är vad bli svåra att se konturerna kring om vi kulturutövare verkligen skulle arbeta efter dessa deviser…
Det är alltså allt för ofta floskler och rappakalja, vilket jag har svårt för antingen så menar en vad en säger eller så är det bättre att hålla käft!
Sk. Deltagande konst är något som jag gärna jobbar med men då skall det inte vara allt för många som blivit dit-kommenderade genom sitt konstintresse, det är inte dessa som är målet att nå, de som redan är insatta är redan insatta alltså inte målgruppen. Å det är här skon klämmer, för mycket av den offentligt finansierade (ja å mestadels av all, med tanke på att de rika som köper konst i mångt och mycket blir sponsrade genom olika skattesubventioner aka. bidrag från det offentliga för att de är sååå snälla å hjälper till med kulturlivet.) konsten skall just fokusera på att arbeta med och kring målgrupper som inte redan är insatta. Detta sker sällan då tiden och energin som krävs för att få människor som är likgiltiga att bli intresserade är något som sällan finns eller ges. För skall du ha en karriär inom konsten behöver du umgås med rätt typer (av människor) det är inte någon eller några som inte alls har med konsten att göra som är dessa. Då dygnet bara har 24 timmar blir det svårt för att inte säga omöjligt att ha energin till båda, du får alltså välja och de flesta jag stött på väljer “karriären” dvs. hänga med rätt typer. Såklart är det vidrigt och skapar en vidrig kultur (läs kring “Janne-Kladd” och hela svenska akademien mfl. en förruttnad värld som jag under inga som helst omständigheter vill associera mig med, men som många med glupsk aptit blir en del av.