2018-09-06, Det är val-tider och detta firas med att alla trängs tillsammans fascister, bruna, blååa, röda, gröna, lokala (rättshaverist) bil-galningar (Vägvalet). Detta är alltså valmöjligheterna i det system vi lever i. De som kämpade och dog för rösträtt för alla vänder sig i sina gravar, självfallet ville de att vi kommit längre än så här i demokratiprocessen. Att vart 4-år välja några maktlystna individer att representera storföretagens intressen, å det är i bästa fall. Tar vi Vägvalet så är dessa så imbecilla att de låter en misslyckad hårdrockare aka “journalist” sätta igång ett helt parti. Vars enda fråga är huruvida personbilar skall (slippa) få betala för sitt slitage på våra vägar. Att rädda miljön på riktigt och därmed radera det system vi nu är fångar i är det inget parti som vill.
Ur ett (grafiskt)formmässigt perspektiv är det även här beklämmande och tragiskt hur tråkigt det kan bli. Saknas gör de stora visionerna och stolta massornas estetik, allt ser mer ut som en Stalinism – socialrealism, vilket kan ha en (tragi) komisk skimmer över sig.










