kulturattaché – Karl Larsson /konstnär / artist

2018-08-20, Ganarnas dörrmattor, Konsten fortsätter i och med arbetet på konstresidenset, “lite” kaos med konstnärskollegor som gråter och curatorer som inte är närvarande för fem öre och ansvariga som inte vill ta tag i konflikter utan lägger allt på de drabbade.
Heelt sjukt att ta in en “konstnär” till att bli curator, men det är möjligheterna för många (konstnärer) att bygga ut sina nätverk och samtidigt få fastare inkomst, alltså att bli curatorer.
Det blir allt för ofta bara ett jidder av självförhärligande och slöseri med pengar, vilka såklart skall gå till oss som gör konsten det vill säga konstnärerna.
I detta arbetar en med att göra konst med på plats tillsammans med intet ont anande besökare. Snacka om dålig arbetsmiljö. Å alla håller käften för att deras chanser inte blir bättre om de säger till ansvariga att något är helt åt helvete.
Självklart gör jag bra konst och är närvarande för verksamheterna som sådana, men jag är tydligen en av de få som säger ifrån och faktiskt inte bryr mig om dessa hierarkier utan är något fel så kommer ni få höra det och det skall lösas!

2018-08-07, Jobba jobba å jobba mer, fullt upp med konstresidenset samtidigt så skall jag ner till Malmö och sätta upp min separatutställning där på Galleri Rostrum så behöver komma iväg några dagar för att fixa denna utställning.

Jobba innebär även att ta hand om hur en person som fått titeln “curator”, vilken är en total katastrof och ett skämt. Detta behöver såklart ges en lösning på, i vanligt ordning så vet jag att det är jag som kommer att få ta hand om och lösa situationen. Tyvärr så är hierarkiernas makt även kompakt i konstvärlden, därmed vågar ingen ta upp obekväma samtals ämnen. Även om dessa handlar om något så enkelt som att en person inte gör sitt jobb. Problemet när en jobbar som konstnär är att det ofta är extrem tidspress för att få färdigt saker, så även här dvs att om det på plats finns någon individ som inte håller måttet finns det inte alltid tid att lösa den situationen utan alla bara fortsätter och tänker att de snart slipper denna människan. Problemet med hierarkierna är att det då ser ut som att den som inte gör sitt jobb faktiskt gjort något, då alla de andra gör det de behöver och den som inte gör sitt jobb. Detta för att det är juh chefer som sett ut allas positioner så en kritik av någon i en position som curator innebär att jag kritiserar den eller de som ansett att den skulle passa som curator. I detta fall så är det även inblandade personer som är i full karriär att bli kulturattaché. Alltså ingen som en ens tänker tanken på att kritisera, ankdammen är liten och det är lättare att tyst göra motstånd genom att inget göra.

Nu är det full focus för mig att lösa min utställning så får se vad som har skett när jag kommer tillbaka.