2019-07-22, pt.II

2019-07-22, pt.II,
Mer Majorna,
El-skåpen, jag fotar massor av el-skåp dessa trottoarernas bord, hyllor ja lite allt möjligt är vad de blir.
Sedan hälsa på och kollar in ställe.

2019-07-22

2019-07-22,
Den Anonyma Massan, arbetet fortsätter,
Hemma och kollar till de mystiska metallföremålen i fönsterkarmen,
idag inget badande.

2019-07-20

2019-07-20,
Dagens gooa-gubbar.
Den Anonyma Massan,
Jag jobbar på och det är fortsatt kul, hoppas jag kan göra projekt som detta på fler ställen. Det utgår ifrån mitt projekt ” “untitled” ”
kolla in här: https://titleduntitledproject.wordpress.com/

2019-07-19, pt.III

2019-07-19, pt.III,
Promenad i Majorna,
Veloform har flyttat.

2019-07-19, pt.II

2019-07-19, pt.II,
Så ser det ut,
snart har jag gjort det jag planerat att göra, att fylla 35 meter plank med porträtt och åsikter kring Västlänken.
Häftigt, människor ges möjligheten att säga vad de tycker kring något som påverkar dem i framtiden.

En hund på krogen, The Red Lion, Majorna, Göteborg,
Mystiska metallföremål på fönsterkarmen,

2019-07-19

2019-07-19,
Gården med uppblåsbar bassäng,
sedan vidare och jobba, häfta upp bilder och texter på planket,
det börjar bli en hel del bilder (och texter/ åsikter) nu!
Meningen är alltså inte att konstverket skall ha en åsikt per-se, utan att människor skall ges möjligheten att på ett civiliserat sätt ge sina åsikter, vilket inte skall blandas ihop med fakta eller besluts rätt.

Vilket såklart den blå-bruna tidningen GP’s konstrecensent försöker få allt att bli, snacka om lakej.
Att ha en subjektiv åsikt kring konst är naturligt, men att gå “all in” för att kamma sin arbetsköpare medhårs och försöka få in så mycket negativ kritik Västlänken som byggprojekt (och självfallet idén om kollektivtrafik vs. ego-trafik) som möjligt är inte att försöka förklara vad det är för konst som recensenten ser/ upplever.
Det är bara djupt tragiskt, det än mer tragiska är att alla konstnärs kollegor utom en (personliga “vänner” med denna recensent?) varesig vågar komma och hälsa på eller ens ha en dialog kring faktumet kring vem deras “vän” är i praktiken.

Detta är varför jag aktivt försöker att hålla mig på ett själv-respektabelt avstånd till kulturarbetare i synnerhet och samtidskonstnärer (å curatorer ) i synnerhet. Inte för att dessa individer skulle vara sämre eller bättre än andra, utan ett sätt att undvika att bli en del av en sorglig gyttja där nepotismen tillslut är den enda gemensamma nämnaren. (LÄS, Janne-kladd, Svenska akademien å typ alla associerade till detta).

För mig handlar det om att jag inte är sådan som person, jag vill göra konst, inte slicka röv.
Jag vill umgås med individer för att de är roliga att umgås med och att vi har något att prata om, på ett fritt sätt. Utan hierarkier eller orättvisor, baserat på intresse och gemensamma nämnare inte för att det kan generera något till min karriär.


2019-07-18

2019-07-18,
Självporträtt,
“Ganska” hårt postproducerad, särskilt svårt är det med de extrema skillnaderna mellan ljust och mörkt när solen är framme, jag har inte ett så starkt blixt kitt för att jämna ut ljuset.
.dessutom skulle min setup inte bli så smidig.
Hursom kolla på foten till höger i bilden (från ögats perspektiv framför skärmen) den foten ser ut att ha någon form av kallbrand efter att ha klättrat upp på Mount Everest…
Speciellt om du jämför med den vänstra foten, (aka. den ljusare).

2019-07-17

2019-07-17,
Fotboll när jag kommer hem från jobb,
straffdrama på Gröna Vallen, Gothia Cup börjar gå mot sitt slut och nu börjar nerverna på riktigt.

2019-07-17

2019-07-17,
Fler porträtt ur Den Anonyma Massan,
En varm Julidag på gården och badandet behövde lite paus.

2019-07-16, pt.II

2019-07-16, pt.II,
Försvara strejkrätten,
fotbollen fortsätter,
porträtterande fortsätter i mitt konstprojekt, Den Anonyma Massan, en del av Planket i Göteborg, offentlig konst vid planken som är utmed byggplatserna för Västlänken.
Hanna berättar något viktigt.